Veckomöte den 31 Juli 2017
Veckobrev vecka 31 - 2017.
Dagens gäst: F.d. elverksdirektör Roger Johansson – barnfödd Kirunabo.
Närvarande: 6 medlemmar och 23 gäster, varav 11 Rotarianer.
President Martin Karlsson kunde hälsa en talrik skara Rotarianer välkomna till lunchmötet.
En bidragande orsak var nog ämnet för dagen: ”Att flytta en stads centrum”, som ju är aktuellt i många städer, bl.a. diskuteras ju hur ”vårt eget centrum” här i Strömstad skall kunna utvecklas.
Dagens föredragshållare, den nu acklimatiserade ”Uddevallabon” Roger Johansson, förmedlade sitt budskap på ett intressant och lättlyssnat sätt, som uppskattades mycket av dagen gäster.
Roger Johansson är barnfödd i Kiruna, den till ytan största kommunen i Sverige, ytmässigt lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans.
Roger berättade stadens intressanta historia och visade bilder. Kirunas grundare var Hjalmar Lundbohm. Han föddes i Ödeborgs socken i Dalsland år 1855 och år 1887 avlade han examen vid Chalmers Tekniska Högskola i teknisk kemi och väg- och vatten-byggnad. År 1889 gjorde han sin första resa till Lappland som statsgeolog för att bl.a. undersöka de geologiska förutsättningarna i Kiirunavara och Luossavaara. 1898 beslutade Sveriges och Norges regeringar att malmbanan skulle förlängas från Gällivare till Narvik och då fick Lundbohm anställning som platschef hos Luossavaara-Kiirunavara Aktiebolag (LKAB), med placering i Kiruna. I februari 1900 utnämndes han till LKAB:s förste disponent för LKAB:s gruvverksamhet i Luossajärvi, som från den 27 april fick ortsnamnet Kiruna. Hjalmar Lundbohm bidrog starkt till utformningen av det nya samhället Kiruna. Järnvägen Kiruna – Narvik öppnades för trafik i november 1902 men invigdes i mars 1903 av Oscar III. Enligt sägen tyckte Oscar III att det var för kallt i november, därför inväntade man vårvärmen 1903.
I Kiruna är man sedan en tid tillbaka sysselsatt med att flytta stora delar av stadens centrum för att malmbrytningen, som är en basnäring för Kiruna, skall kunna fortsätta vilket i stort sett är en nödvändighet för Kirunas existens. Malmen i gruvan ligger under själva stadens centrum och detta är själva orsaken till att man måste flytta hela stadens centrum. Det är sedan inte vilken stad och vilka byggnader som helst man måste flytta. Vissa byggnader måste tyvärr bara rivas, vissa byggnader kommer att rivas och byggas upp på nytt, exakt som de ser ut idag och vissa speciella byggnader kommer man att montera ner bit för bit och sedan bygga upp igen som ett plockepinn. Stadens stadshus, som även om det är mycket speciellt, kommer man dock att riva men det vackra klocktornet kommer man flytta med till det nya stadshuset. Kiruna stadshus är vida känt för sin fantastiska konstsamling med verk av Anders Zorn, John Bauer, Edward Munch, Carl Larsson, Bruno Liljefors och Albert Engström. Redan i den stora öppna ankomsthallen möts man av ovärderliga konstskatter som målningar och statyer. Allt detta har sitt ursprung i Hjalmar Lundbohms stora konstintresse och sitt intresse för Kiruna som plats på jorden. Hjalmar Lundbohm var även god vän med prinsarna Gustaf Adolf och Eugen.
Den fantastiskt vackra kyrkan, som ritades av Gustav Wickman, kommer också att monteras ner och återuppbyggas på en plats där den förhoppningsvis kommer att få stå i all framtid. Kyrkan, som finansierades av LKAB, började byggas år 1909 och invigdes 1912, har formen av en lappkåta.
Kyrkans vackra altartavla har målats av Prins Eugen. Utvändigt är kyrkan smyckad med tolv olika statyer av Christian Ericsson. Allt som finns i och på denna verkligt vackra unika byggnad kommer alltså att monteras ner och flyttas till en ny plats.
Vid datorn (även denna vecka) / Bosse Karlsson
